Daniella Rosengrip

Jag kan inte blogga just nu för jag är inte mig själv. Förlossningen gick bra men jag förlorade en liter blod för mycket vilket är det dubbla man ska förlora vid en förlossning. Jag har kraftig järnbrist och har blivit injicerad med järn direkt till kärlen. Vi fick komma hem igår men ska tillbaka till SÖS imorgon för mera prover och undersökningar utav mig. Jag har sprängande huvudvärk, blir yr hela tiden, har ingen som helst energi i kroppen trots att jag äter pg à järnbristen. Jag som aldrig klagar eller vilar känner mig som hundra år. Utöver den här komplikationen har man gått igenom en förlossning. Som att det inte var utmattande nog. Jag kan med handen på hjärtat säga att jag aldrig har varit så här slut, trött och trasig som jag är nu. Vill bara bli återställd så att jag kan njuta av mitt älskade barn fullt ut. Trots allt ovan är jag så lycklig. Jag är himla överlycklig hela tiden och kan inte ta ögonen ifrån min älskade lilla ögonsten. Han har vänt upp och ner på hela vår värld och nu vet jag min mening med livet. Det är han, min älskade son.

Adrian föddes 05.10 den 27 juli. Vägde 3090 gram och var 49 cm lång. Han kom en vecka och en dag för tidigt.